Reportage av Rune
Ridefeldt i Hudiksvalls Tidning 1970 "Hudiks" stolthet: Söndagen den 3 juni 1934 skrevs historia Vi skrev söndagen den 3 juni 1934... Det låg åska och spänning i luften... Två komponenter som varslade om dramatik och skådespel på högst nivå... Hudiksvalls gamla idrottsplats var fylld till bristningsgränsen... 3200 förväntansfulla personer satt, stod och trängdes...Det gällde finalmatchen i Norrländskan mellan hemmalaget Strands IF och gästande IFK Östersund med nyförvärvet från GAIS, Long-John Nilsson i spetsen... |
1934 års upplaga av Strand, som
är i det närmaste identisk med det lag som vann finalen
mot IFK Östersund: Stående fr.v. Kurt
"Mattan" Andersson, Knut "Legala"
Svensson, Gunnar "Capillo" Jonsson, Axel Wiman
(ej med -34), Erik "Ekken" Eriksson, Edvin
"Halvar" Halvarsson, Herbert Modin och Sven
"Ton" Löjdström. Knästående fr v Gösta Westenius, Sune Svensson (ej med -34) och Sivert Wallin |
Redan kl. 10 på
förmiddagen köpte en Bergsjöbo biljetter till sig och
familjen... När domaren Karl-Erik Nilsson, Söderhamn,
landskapets främste matchledare blåste upp till spel,
kunde dåvarande kassören i Strand, Gustaf
"Röret" Johansson, räkna in över 3000 blanka
riksdaler ... Publikrekordet (3200), som gäller
seriematcher står ännu efter 36 år i orubbat bo ...
Hejavisorna avlöste varandra... "Ingen rädder för
Lång-John här, Hipp hurra för gamla Strand",
författad av rimsnidaren, revymakaren och musikern
"Tjalle" till melodin "Ingen rädder för
vargen här" avlöstes av signaturen Sics
"Jämtarna vi väntat på för att riktigt kunna
klå/ Östersund har alltid klang, hålles för ett lag
av rang"... Stämningen var på kokpunkten...
Matchen med stort M var igång... Svart-vitrandiga Strand
spelade defensivt och i första hand för att hålla
nollan. Valter Florin slet för två mellan stolparna och
försvaret slog ifrån sig av glatta livet... -Long John gjorde skäl för namnet, berättar Sivert Wallin, som tillsammans med Gösta Westenius bildade Strands snabba och eleganta backpar. Förre Gaisaren var en reslig herre, hyperfarlig på huvudet och teknisk. Jag hade flera luftdueller med Östersunds namnkunnige nyförvärv. Long-John var alltid huvudet högre. Det gällde kanske bara ett par centimeter. Det räckte tyvärr. Första halvlek slutade 0-0, och rödtröjade IFK Östersund hade haft det mesta av spelet... Jämtarna fick upprepade applåder för sitt eleganta spel. Inte minst "Plutten" Persson på högerkanten... - En svårstoppad herre minns Strands effektive stopper Kurt "Mattan" Andersson - "Plutten" kunde bildligt talat springa mellan benen på oss försvarare. Själv agerade jag bl.a. överrock åt Long-John, säger "Mattan". Andra halvlek... Snabbe, finurlige Ljungqvist sköt, tekniske finliraren Örnberg sköt och Long-John nickade gång på gång... Valter Florin var omutlig... Så kom kallduschen för östersundarna... Strands vy Knut "Legala" Svensson slank igenom och passade till Sven "Ton" Löjdström, fruktad centertank... "Ton" vräkte på ett av sina många otagbara skott..., 1-0 var ett faktum... Publikens jubel visste inga gränser... En halvtimme senare var det hänt igen... Gunnar "Capillo" Jonsson sköt ett skott som studsade över IFK:s duktige målvakt Ahlbom som felberäknade situationen.. 2-0! Strand hade vunnit serien och gick upp i Uppsvenskan... IFK Östersund säker tvåa... Ledamoten av Svenska Fotbollsförbundets verkställande utskott, Gösta Ledin, Gävle, hedrade matchen med sin närvaro. Han var synnerligen begeistrad över spelet, som han ansåg var av div II-klass. Gösta Ledin blev så småningom en mäktig herre. Han var mannen bakom Tipstjänst och är fortfarande medlem i ÖS och olympiska kommittén. Skrivarens mamma - vår familj kom från Östersund - hade ett gnistrande temperament och var snabb i repliken. För första gången i sitt liv skulle hon se en fotbollsmatch. Det blev finalen Strand-IFK Östersund. När hon kom hem från matchen var hon "tänd till tusen". Hon hade hamnat på läktaren omgiven av idel hemmapatrioter. Det dröjde inte länge, förrän hon började heja på IFK. Det skullemamma Anna naturligtvis inte gjort. Hon blev fullkomligt "nergjord" av fanatikerna och var inte värd ett vitten. Mamma var envis och fortsatte att heja på IFK. Det blev nästan tumult på läktaren. Men hon vägrade att lämna sin plats. Satt modigt kvar, käftade emot och hejade på "fel" lag. Kvällen före matchen - en lördag - åt en jämtlänning och en hälsing supé på Stadshotellet. Snacket rörde sig enbart om söndagens match Strand-Östersund. Meningarna gick naturligtvis isär. Det blev bråk och hämtning av polis. Båda fick se matchen i finkan. |