Jag mötte Janne Olsson för en tid sedan.

Ryon-Janne ni vet. Han visade mig glädjestrålande ett brev som han fått av en god gammal vän, som han inte hört av på ett tag.
Han heter Lennart Persson och när 30-tal bytte till 40-tal var han en ung strandare, som bodde i ett hus som stod där den kullerstenslagda Västra Tullgatan fortsatte i grusvägen mot Sanna. Janne och han var klasskamrater och i brevet minns Lennart, att han ibland hade svårt att komma i tid till klassmatcherna, eftersom han hade en tidningssträcka att sköta, men hur Janne då organiserade grabbarna i laget, så att de hjälpte till. Han är sig lik Janne, nu liksom då han var 10. Omtänksam problemlösare! Brevet är alltså från en gammal strandare till en annan, och jag har fått löfte att fritt citera ur det på vår hemsida, men först litet mer om Strandvännen Lennart. Under andra halvan av 1940-talet flyttade han som 16-åring från Hudik, men Strandåren har en viss strålglans i minnets kammare. Lennart har sedan flyttat omkring litet, bodde ett tag i Sollefteå, men kom snart till Stockholm, där han anslöt sig till Hammarby. Någon nämnvärd aktiv karriär blev det inte, men däremot arbetade han som sekreterare i fotbollssektionen i tio år. I Hudiksvall gick han under smeknamnet "Klacken".
Han har arbetat som journalist. Började på Ljusdalsposten kom sedan till Dagens Nyheter och därifrån till Svenska Dagbladet. År 1977 fick han en mycket fin utmärkelse. Han belönades med Bonniers Stora Journalistpris och motiveringen var, att han "journalistiskt utvecklat Svenska Dagbladet". Nu citerar jag valda delar ur brevet.

"Strand. Strands IF. Svart slipover, vit skjorta, vita byxor. Klubbmärket glänste som i guld. Och så högtalarmusik från Glysis. Jag tror att vaktmästare Fjellberg alltid startade med Sousas "Under Stjärnbaneret" en timme före avspark. Det var söndagmiddag, söndagsskolan på Betania var avklarad, och än idag kan jag känna som en rysning genom kroppen, då jag tänker på spänningen jag kände efter att ha krupit under stängslet och in på Glysisvallen. Det skulle bli MATCH!

Så berättar Lennart om huset där han bodde, och så fortsätter han.

"Det bodde en massa människor i huset och nere vid vedbodarna stod Ingemar Clarin och slog en tennisboll mot väggen för att utveckla sin bollkänsla" - "Men för det mesta höll vi till och spelade på den gamla miniatyrgolfbana grannen Thelin en gång byggt bakom Glysis läktare på norra sidan om Hornån. Där spelade vi tvåmål med tre hörnor straff. Den som dominerade planen var alltid Ingemar, som var stor, stark och boll-skicklig, men inte tyckte om att bli avdribblad. Men på plan fanns också för det mesta Inge Saxelin, Karl Erik Sjöström, "Tuppen" Olsson för att bara ta några som jag minns väl. För oss grabbar som växte upp runt Hornån och Sannavägen var Strand vårt lag. På vintern försökte vi oss på ishockey i Strands pojklag. Backhopparna hörde också till Strand, men längdåkning på skidor var utan konkurrens HIF.s. Där fanns Nisse Englund, Martin Matsbo, Herbert Sehlberg. De åkte endera på Sundins eller Larssons skidor. Sundins hade då fabrik vid Hudiksbacke och Larssons höll till inte långt från den s k skidstadion bara ett stenkast från dåvarande Grönkullen."

Därefter berättar Lennart om matcherna på Väster, där det bara bodde HIF-are och även om en dråplig episod som inträffade en söndagsförmiddag hösten 1939. På väg till söndagsskolan kunde han inte låta bli att släntra iväg till Garage-caféet, som var Strands stamlokus. Där blev 10-åringen nästan kidnappad av ett gäng Strandare, som tog honom med till en match i Bollnäs. Det var inte så roligt att komma hem, men en kär farmor hade lagt sitt veto mot att ge pojken stryk.

Man får hoppas att det gick lika bra, den dag då han smet från potatisplockningen för att se Strand och HIF mötas i årets derby .

Så fortsätter Lennart med att tala om hur han började skriva sport på HT, som i sin tur ledde till att han en kort tid kom till Ljusdalsposten. Han avslutar så här: " Jag kom tillbaka till Glysisvallen. I junior-DM spelade jag i Ljusdals IF 1946 tre finaler mot Ljusne, ett lag laddat med framtida allsvenska spelare. Den tredje avgörande finalen på Glysisvallen vann vi med 1-0. Sedan har besöken varit få, men barndoms- och ungdomstiden med Strand i mitt hjärta har jag inte glömt. Den minns jag med stor värme liksom en stor beundran för ledare som "Röret" Johansson och Kalle Gustafsson.
Lycka till med framtiden
Lennart Persson"
-
Ragnar refererade och citerade.