Astrid på Garaget
Nämn ordet Garagekaféet och alla äldre Strandare
får ett drag av vemod och nostalgi i anletsdragen. Det
gäller i allra högsta grad Sixten Gustafson, vår
kanske mest framgångsrike orienterare från den period
då vi bedrev även den idrotten, d.v.s på 30- 40-talen.
Sixten tittade in i vår nya klubblokal häromdagen och
vi fick där ett långt samtal med honom.
Hur var det nu med Garagekaféet?
-Ja, säger Sixten, jag var faktiskt mycket sällan gäst
där, åtminstone fram till den 3 oktober 1935. Då gav
man Leendets Land på teatern i Hudiksvall. Jag
hade en kompis som hette Ragnar Eriksson, och vi ville
gärna se föreställningen, men vi hade inga pengar, och
biljetterna kostade 1 krona och 10 öre för ståplats.
Det hela löste sig, när jag kom på, att jag hade
rabattkuponger på riksteatern. Det sänkte priset med 75
öre, och det öppnade möjligheten för oss att se
föreställningen.
I pausen gick Ragnar och talade med en flicka, som jag
tyckte var rasande grann. Efter föreställningen
försvann min kompis av någon anledning och jag följde
den trevliga flickan hem. Hon visade sig heta Astrid och
jobbade på Garagekaféet, alla strandares stamlokus.
I februari 1937 firade Strand sitt 35-årsjubileum med
fest på Stadshotellet och den kvällen förlovade Astrid
och jag oss, -38 gifte vi oss och sedan fick vi över 60
innehållsrika år tillsammans.
Bröderna Södergrann
Äldre Hudiksvallsbor minns Bröderna Södergranns
fisk- och speceriaffär som låg nere vid Möljen. Där
fick Sixten arbete som 15 åring sedan han tagit realen.
Han fick börja som springpojke, men på lediga stunder
fick han räkna ihop debet och kredit i kassaböckerna
med hjälp av papper och penna och snart uppmanades han
av den ene brodern Södergrann att söka kvällsskola och
lära sig bokföring och maskinskrivning och så blev det
också.
Att jobba i fiskaffär på Möljen på 30-talet var inget
7-17-jobb. Under tiden maj till september kom fiskarna in
från fiskelägena klockan 5 på morgonen, mest med
strömming, och då gällde det att vara på plats och
köpa upp fångsten.Idrottskarriären får en början.
Bruno Södergrann, den ene av bröderna, var också
ledare i Hudiksvalls Simsällskap, och för Sixten blev
det kanske därmed lättare att fortsätta att utöva den
sport som han börjat med redan under skolåren. Under
början av 30-talet var Sixten och hans syster Margit
klubbens stjärnor. Det hann bli sammanlagt 11
DM-plaketter i simning och många silver- och
brons-medaljer.
Sixten kom att använda DM-plaketterna på ett litet
speciellt sätt. När Astrid fyllde 40 gick han och
funderade på hur han skulle kunna åstadkomma en present
med värde i. Kassan var inte över sig. Han tog tre av
plaketterna som på den tiden var av riktigt silver och
gick till en silversmed, som av dem gjorde ett snyggt
armband med nytillverkat lås med Astrids namn på.
Resultatet blev så lyckat att Sixten med åren tagit
resterande plaketter och gjort liknande armband åt både
dotter och svärdöttrar.
Inte så lätt att
komma med i Strand.
Efter militärtjänsten blev Sixten mackföreståndare
på Shellmacken, som då låg vid Västra Tullgatan inte
långt från den plats, där Bowlinghallen nu ligger. Det
betydde långa arbets-dagar med sena kvällar, och det
försvårade simträningen. Sixten beslöt, att satsa på
orientering i stället.
Orientering drevs vid den här tiden av i första hand
HIF. För HIF tävlade bland andra Martin Matsbo, mycket
framstående skidåkare.
Sixten ville dock tävla för Strand, men Kalle
Gustafsson hade en sådan stor respekt för Sixtens
förre arbetsgivare, Bruno Södergrann, som sympatiserade
med HIF, att han krävde att Sixten skriftligen skulle
anhålla om att få bli medlem i Strand. Kalle ville
tydligen ha ryggen fri.
Efter mycket om och men fick ändå Sixten bli medlem i
Strand och tävlade sedan i orientering för klubben och
i någon mån också i terränglöpning och på skidor.
En tid av framgångar
Tidningsklippen visar nu en period av idel
framgångar i skogarna för Sixten. Ofta var det en kamp
om segern mellan honom och Martin Matsbo. och för det
mesta drog Sixten längsta strået.
Uppmärksammad
lagseger
Frågar man Sixten, om det roligaste minnet i
Stranddräkt, så svarar han utan att tveka, att det var,
när Strand vann lagsegern den 18 september 1938. HIF
hade ställt upp ett lagpris till tävlingen, den s.k.
Marabobrickan. HIF var stora favoriter, men Strand
segrade, och till segern bidrog i högsta grad Sixten
Gustafsson. För honom blev det en dubbel triumf. Han
vann hela tävlingen, och slog Bernt Larsson, som jobbade
hos Holma Helsingland i Forsa, Bernt kom söderifrån och
var ansedd som en av Sveriges bästa orienterare. Sixten
slog honom med 28 sekunder och de två var 18 minuter
före 3:an, som var Martin Matsbo, HIF. Sixtens
lagkamrater Tage Ellström och Axel Svedberg överraskade
också med starka löpningar och det säkerställde
lagsegern.
Prislistan
1. |
Sixten
Gustafsson |
Strand |
2.04.40 |
2. |
Bernt Larsson |
Forsa |
2.05.08 |
3. |
Martin Matsbo |
HIF |
2.23.35 |
4. |
Tage Ellström |
Strand |
2.24.20 |
5. |
Herbert Vinberg |
HIF |
2.24.20 |
6. |
Axel Svedberg |
Strand |
2.27.25 |
7. |
Enil Strid |
HIF |
2.31.50 |
8. |
Einar
Lindström |
Forsa |
2.41.50 |
9. |
Gösta Nykvist |
HIF |
3.17.30 |
10. |
John Persson |
Forsa |
3.24.53 |
11. |
Martin Nybom |
Strand |
3.36.25 |
Orientering var en
populär sport vid denna tid och samlade alltid stora
startfält.
Segertallriken
Lagpriet från 1938, Marabobrickan, finns kvar. I vår
nya klubblokal sitter den i sektionsrummet till vänster
innanför dörren. Tidens tand och många flyttar har
repat den, men den är ändå en klenod. Ta en titt på
den och försök känna dramatiken kring den!
Sixten flyttar från Hudik
Under kriget försvann nästan all bensinförsäljning
och Sixten fick syssla med annat, men 1947 efter kriget
blev han erbjuden att återknyta till Shellkoncernen och
den blev han trogen i hela det fortsatta yrkeslivet. Han
kom att bo i Falun, i Lidingö, i Norrköping, i
Göteborg och i Stockholm. År 1986 flyttade han och hans
fru tillbaka till Hudik. Hustrun Astrid gick bort för
ett år sedan och Sixten lever nu ensam. Den gamla
idrottskroppen hänger med bra trots den höga åldern,
88 år, och nästan varje dag finner man honom på
promenad i centrum. Minnet är det heller inget fel på,
även om han själv tycker, att närminnet inte är vad
det varit.
|