Det började på Kotorget
Under föreningens tidigaste är idrottade man uppe på den s.k. Kilen i stadsdelen Strand. Kotorget, som sedan blev den naturliga samlingspunkten för Hudiksvalls idrottsungdomar, var då förbehållet HIF, men 1905 öppnades det även för den nya idrottsföreningen Strand.
Många, många fotbollsmatcher spelades här mellan ärkefienderna Hudiksvalls IF och Strand. Men förhållandet på Kotorget var primitiva, i synnerhet sedan tung trafik börjat korsa den yta, som man skulle idrotta på. Det gällde i synnerhet för de idrottsmän som ägnade sig åt allmän idrott.

I maj 1914 finns följande insändare i Hudiksvalls Posten.
"En bön från idrottsmännen
Till åkare, hvilkas genväg mången gång sträcker sig öfver Kotorget riktas härmed en bön från idrottarna.
Ni veta väl att denna plats är den enda, som finnes att tillgå för utövande av sommaridrotterna.
Ni veta också att både fotboll och allmän idrott fordra en jämn och fin plan, hvilka hjulen å Edra fordon förstöra och vid regnig väderlek göra djupa spår i. Därför kör runt torget - det är inte mycket längre."

Litet senare samma år blir det också körförbud på torget.
Vid ett krismöte i Godtemplarhuset 1913 beslutas att tillsätta en kommitté. Den ska uppvakta stadens styrande och peka på behovet av en ny idrottsplats.
Det blir från Strands IF Bror Thelin, från IFK Hudiksvall Heribert Palmborg och från Hudiksvalls IF Ferdinand Laurén.
En stark påtryckningsfaktor är, att det snart står klart att ostkustbanan ska sträckas längs Lillfjärdens östra strand, och då också ta en del av Kotorget.
Men Kotorget var ändå kärt, och när det står klart att det kommer att överges av idrottsmännen kåserar redaktör E:W Olsson i Hudiksvallsidrottsmännens Minnespublikationer, Off-side.
"Jag tror att Hudiksvalls idrottsmän trots allt hyst och hysa en smula kärlek för ´et. Och att det blir svårt att skiljas från ´et.
De otrogna som övergåvo Kotorget ha redan fått sitt straff. De har dömts att knacka sten i någon avlägsen och svårtillgänglig backe söderut. Denna backe ska nu bli idrottsplan förmodar jag, hahaha!"
Kåsören uttrycker en uppfattning som många hävdade, nämligen att den plats som stadens styrande anvisat idrottsmännen, var klart olämplig. Det var ett område som låg öster om Fredens Kulle, ungefär där tennisbanan och slänten med matchklockan idag ligger. Den liknade då ett stenbrott och dessutom skulle man förstärka grunden genom att flytta dit ytterligare sten från ett röse i närheten av Nya Kyrkogården. Man räknade med att få det mesta av arbetet utfört på ideell väg, och det lyckades också. År 1919 kan man börja använda den nya idrottsplanen.

Glysisvallen kommer till
Den nya idrottsplatsen blev inte lyckad. Den var trång och gropig. Snart stiger kraven på att idrottsmännen ska få bättre förhållanden. Om Kalle Gustafssons insats för saken kan man läsa i Strands Jubileumsskrift från 2001, och då också om hur många ansåg det helt omöjligt att dika ut och fylla det dykärr, som låg där idrottsplatsens A-plan nu ligger. Att man lyckades inteckna de medel som Hälsinge Marknad i framtiden skulle ge, underlättade finansieringen av projektet.
Den 9 juli 1939 kunde man inviga den nya idrottsplatsen i Strands och Hudiksvalls IF:s regi. En pristävling om namnet hade utlysts och oberoende av varandra föreslog chefredaktören för Hudiksvalls Nyheter, Roland Broberg, och Malla Öhrner namnet Glysisvallen. Ordet betyder ungefär Ljusets ängar.

Om och tillbyggnader
År 1946 byggs den första hockeyrinken på Glysisvallen, och så småningom får man också där konstfrusen is. Åren 1973-74 genomgår idrottsplatsen en ny ansiktslyftning.
Man fyller upp och dränerar och lägger nya gräsmattor, och framför allt så får nu Glysis moderna allvädersbanor, som den andra idrottsplatsen i Norrland, den första med komplett 400-metersbana.

Ishallen kommer till
Isfolket, konståkare och hockeyspelare, kämpade länge för att få en ishall. Under senare delen av 1980-talet kunde planerna på en ny hall förverkligas genom ett samarbete mellan kommunen och privat företagsamhet. Den invigdes 1990.

2003 lades löparbanorna om